18:07:36
När smärtan kommer är det svårt att vara positiv.
Som den långa rubriken lyder så är det jävligt svårt att vara positiv när smärtan slår hårt, om ni följt mig eller hängt med så har jag haft höft problem som sen skapar att ryggen och nacken blir helt snett, har gått hos naprapat och gjort framsteg och sedan blivit "friskförklarad" och äntligen få gå tillbaka till träningen och nu 2 veckor som "frisk" har känts hur underbart som helst att komma upp i mina vanliga vikter och tyngre i vissa övningar är bästa känslan på länge! MEN idag slog smärtan till och jag kunde seriöst inte resa mig upp, tårarna börja rinna sakta ner längst kinden detta är värsta känslan för jag vet att jag måste backa som fan i träningen och nu 3 timmar efter träningen har jag lika ont kan inte alltid stödja på vänster ben sen kommer domningar i benen och fötterna. Jag vill inte klaga och jag brukar inte klaga, men denna smärta får mig att svära, får mig att hata, får mig att gråta... Det är ett jävla helvete! Fan! Jag är ändå bara 19 år, försöker hålla mig hälsosam och mycket träning men ändå ska detta hända ändå ska man gå runt med smärta. Nej nu ska jag sluta klaga och göra något istället.
Slänger in en bild på denna stjärna när vi va på studentskiva☺️